Avfallskvarn

Det var länge sedan jag skrev något här men jag besökte nyligen en annan blogg som fick mig att fundera lite. Det var inte så mycket innehållet i sig som dess existens som fick mig att fundera. Jag tycker egentligen att det är rätt så kul med bloggs men om jag själv inte är på humör så finns det kanske inte alltid någon anledning att förmedla det till resten av världen.

Däremot skulle man ju kunna tro att en blogg fylld med mestadels glada och lustiga inlägg tillhör en person som alltid är glad och lustig. Jag påstår inte att jag förmedlar den bilden av mig själv men största anledningen till att jag låter bli att skriva är oftast att jag inte känner mig speciellt glad eller lustig.

Vintern är ingen period som gör mig på bättre humör precis och trots att solen sprider sitt ljus över mig idag så finns det känslor i mig som jag inte tycker om och funderingar jag inte vill fundera över.  Det skulle ju vara enkelt att bara rycka upp sig och skaka av sig sådant som upplevs som obehag, och jag vet att jag kan göra det, men jag har sällan hört talas om en negativ spiral som går uppåt.

En av mina ”flaws” är att jag hanterar dåligt humör och ångest med inhandlande av nya saker. Det är såklart inte alltid en dålig sak för då och då köper jag saker som faktiskt gör mig gladare och som jag faktiskt har glädje av i ett längre perspektiv. Tidigare i veckan var jag väldigt nära att beställa en ny motorcykel. Som tur var så tog mitt förnuft överhanden över min impulsivitet och jag lät bli. Eller så var det ren tur att säljaren antagligen missuppfattade mitt telefonnummer och inte ringde tillbaka…

För att sysselsätta mig med något som känns meningsfullt så har jag istället beslutat att bygga om den motorcykel jag redan äger. Jag är väldigt nöjd med den och just nu tänker jag att det var väldigt nära att min rastlöshet berövade mig mitt vackra fordon.

Jag har bestämmt mig för att försöka strunta i de tankar som dämpar mitt humör och sluta fundera över saker jag inte råder över.

Nästa inlägg kanske är i glädjerusets tecken och jag kanske är gladare än någonsin.

/Lazer

Jajjamen! Nu är det snart dags igen! Fredagen fyrar av sina blomstrande fyrverkerier i singelmännskornas tecken. En blå raket för AW och en röd för efterfest…tjohooo här ska firas. Vardagstristess träder ut och filmstjärnefiness träder in och alla ska med, som en dryg före detta politiker skulle ha uttryckt det.

Jag vet, vis av erfarenhet, att kvällen kommer rendera otaliga konstellationer varav några säkert är helt lyckade, några lite mindre lyckade och några som kommer att förändra andra konstellationer. Det är det som är livet så nu vet ni det. Det är ju dessutom våraktigt ute och det kan säkert få en del att ta i lite extra. Ty våren, det är kärlekens tid.

Det kan man ju inbilla sig i alla fall och om inte det hjälper så finns ju internet. Själv såg jag en bikinibild på min blivande fru för ett tag sedan och efter att ha vält omkull skrivbordet och ätit upp skärmen kom jag till sans igen, fortfarande svårt medtagen naturligtvis.

Jag ska precis ge mig ikast med att ta körkort för motorcykel. Det var för övrigt mitt hemliga projekt men jag lyckade hålla det hemligt i ungefär 35 sekunder tror jag. En intressant sak jag har upptäkt när jag sitter och övar på diverse teoritest är hur otroligt korkade frågor det ställs ibland.

Vilken funktion fyller hjälmen vid färd?

a. Skyddar motorcykeln.

b. Skyddar huvudet.

c. Den fyller ingen funktion.

Jag vet inte om det här är en fråga som faktiskt finns med på ett riktigt teoriprov men jag antar att tanken är att solla ut människor som helt enkelt är för korkade för att framföra något som helst fordon. Det är säkert så att det piper till i maskineriet när någon svarar fel och denne blir sedan omhändertagen. (rätt svar är b för övrigt )

Tillbaka till fredagen! Jag ska nog sätta på mig lurarna, eftersom att megahög musik inte är gångbart på mitt kontor, och lyssna högt på MCR. Det kan nog få igång fredagsfeelingen och hjälper inte det så finns det kanske andra trix att ta till. ”The forece is strong within you my young apprentice” säger min inre röst till mig och nedräkningen har börjat. F R E D A G!

Ohhh yeah!!! I’m on a roll och inget kan stoppa mig…eller?

Lycka till och kom ihåg att jag ser er, ni ser inte mig!

/Laz

Ibland suger det! Och jag menar inte på ett trevligt erotiskt vis utan jag pratar om de stunder när nåt går åt helvete eller det inte blir som man har tänkt sig. Jag tror att ni vet vad jag menar.

I natt var just ett sådant tillfälle då det sög lite extra. Jag var ute igår, lite sådär oplanerat men det var väldigt kul. Efter att ha vrålat Eloise tillsammans med karaokeutrustningen fick jag skriva autograf och det kan ju få vilken idiot som helst att vråla lite till. Jag avstod.

Så långt var allt helt ok men även den bästa av kvällar har ju sitt slut. När jag tyckte att det var läge att dra mig tillbaka infann sig den där konstiga hungern som gör att man bara måste ha mat. Jag gick till Grand Burger på Järntorget, och köade tillsammans med de andra fylleskallarna, för att köpa mat.

Jag är lite osäker på vad det var jag köpte men jag vill minnas att det var en blandning av två olika pizzor, extra starksås, annanas och eventuellt några andra ingredienser. Två liter coca cola fick också följa med hem. Det visade sig senare vara ett klart oklokt beslut. Jag borde ha druckit kranvatten.

Väl hemma satte jag mig i soffan för att avnjuta skräpet i sällskap av någon film. Det gick ganska bra fram till det att jag blev törstig. Jag skruvade av korken på läskedrycksflaskan och förde den mot min mun för att njuta av kolsyra, socker, smakämnen och färgämnen. Det var då jag tappade flaskan i soffan.

Det fullkomligt pulserade vätska ur flaskan och jag försökte stoppa flödet genom att sätta tummen för öppningen. Då svarade flaskan med att spruta läsk som en gejser varpå precis allt i mitt vardagsrum täcktes av mörkbrun läsk. Jag har inget jättestort vardagsrum men det kanske är 18 kvadratmeter. På ca nio av dess fanns det nu kladdig sockerblandad vätska och väggarna och golvet blev helt nersolkade.

Jag tror inte att jag skulle kunna sprida 1,5 liter läsk så effektivt om jag ens försökte. I skrivandets stund har jag tvättat nästan halva rummet och jag gissar att jag kommer få ägna ytterligare någon timma till att få ordning på misären.

På bilden syns lite av en av väggarna och lite av en av mina gitarrer. Kladdigt!

Ibland suger det!

/Lazer

Tjohoooo! Fredagen F! Dagen då vardagen går i ide och helgen spricker upp som en vårblomma och omfamnar mig med lööööv. Ja jag kanske överdrev en smula. Så jävla fantastiskt är det kanske inte, men jag har i alla fall en känsla av att nåt bra är på gång.

Det kanske är så enkelt att jag tror att det skall bli vår och att våren skall medföra massa roligheter. Jag kanske t.o.m kommer att träffa min fru den här våren, eller min blivande fru…(blink, blink). Det kanske inte verkar som att våren är på g med tanke på att skidor eller spark är de bästa transportmedlen just nu men jag är optimistisk

I normala fall brukar det inte råda någon som helst tvekan om vad jag ska sysselsätta mig med en barnfri fredag som den här men idag råder viss ambivalens. Jag brukar ju, medelst godtycklig rusdryck och akompanjerad av vidrigheter som Thomas Ledin och Markolia, ge mig ut på jakt efter spänning och romans men idag vet jag inte riktigt. Min kropp behöver vila. Jag var i Barcelona förra veckan och i Madrid för tre veckor sedan och det tär på kroppen när man är 32 år gammal.

Barcelona och Madrid var två trevliga tillställningar men av hänsyn till samtliga deltagare väljer jag att inte publicera några bilder eller ens yppa vad som föregicks på en såpass offentlig plats som min blögg! Inte för att det hände något megaidiottokigt direkt men jag tycker att deltagarna kan få ta ställning till huruvida det skall förmedlas till allmänheten själva.

En sak som pirrar lite är att jag har dragit igång ett projekt. Det är tills vidare hemligstämplat eftersom jag i nuläget inte vet om jag kommer att slutföra det eller inte. Nu blev du allt nyfiken va?

 Jag vill önska alla medelmänniskor lycka till på dansgolven ikväll och dansar ni lika illa som jag så lär det behövas. Hellre än bra är inte alltid det bästa mottot, det är jag ett levande bevis på. Jag kan garantera att det INTE imponerar på potentiella livskamrater att ramla rakt in i dem och spilla grogg, vin öl eller annan vätska över den tilltänktas kläder mm. 

Lycka till!

/Laz

Obs! Det är inte jag på bilden!!! 

Regnet öser ner utanför kontorsfönstret. Inte för att det spelar så stor roll, jag sitter ju på rätt sida i alla fall. Det var länge sedan jag skrev något här och om det beror på oinsperation eller annan skit låter jag vara osagt.

Det är 2008 nu! Ja det är det och jag har gjort en uppgradering av mig själv…nej inte plastikopererat mig eller bytt tänder utan jag har börjat träna. Det har jag i alla fall gjort ordentligt den här veckan. Jag ska väl inte skryta allt för brett, det är ju trots allt bara onsdag och jag har alla möjligheter i världen att falla tillbaka i dåligheter. Jag var i alla fall på body pump i måndags. För er som inte vet vad det är för något så kan jag tala om att det är svinjobbigt. I grupp lyfter man vikter och åmar sig i en hel timma och det är minsann inte speciellt lätt när man är ett otränat vrak. Igår var jag på S-Core där fokus låg på mage och rygg och jag toppade det med att plåga mig igenom 45 minuter på en crosstrainer…åka crosstrainer som jag brukar säga.

Appropå dåligheter så skall jag på 35-årskalas på lördag. Det är min helg med lilltjejen så hon får åka till farmor på kvällen, men först skall jag följa med henne till dansen för första gången och det ska bli kul.

Av tradition skall det köras tåg på kalaset. Jag är inbjuden som deltidslokförare och det är en uppgift som jag stolt tar på mig. Kort sagt fungerar det såhär: I en utav dörröppningarna på kalaset ställer vi ett bord och på bordet monterar vi en tågbana. Ovanför rälsen monteras ett draperi som delar tågbanan i två delar varav den ena är synlig för lokföraren och groggmästaren och den andra delen synlig för övriga kalasdeltagare. På ”utsidan” kan man beställa olika trevliga groggar som sedan serveras medelst tågvagn från insidan. Ett fiffigt och trevlig sätt att supa ner alla kalasdeltagarna på absolut effektivaste vis. Jag är lite orolig eftersom att mitt pass är ett av de senare och eftersom att man som lokförare har fri tillgång till ingredienserna….

Jag åt lunch med en god vän igår och han är inte bara en god vän utan en fjärdedel av vad som har kommit att kallas för fantastiska fyran. Senare på kvällen pratade jag med en annan fjärdedel om allt möjligt men jag saknar den sista fjärdedelen som jag inte har hört av på ett tag. Jag hoppas att det ändrar sig och att den fjärddelen vet om att jag finns om det behövs. Jag övar på ”knee slide” med guitar heroes under tiden, för tävling skall det bli i bubblets rusigaste tecken

Jag funderar på att gå till gymet på lunchen för I, ingen vill ju med tjockisar…förutom på Nya Zeeland….alla får på Nya Zeeland….eller det finns många i alla fall…

Lycka till!

Mr. Universe, 2008

Tjohooo! Fredag! F R E D A G….ja just det, dagen D…eller F kanske. Det är i alla fall dags för vansinneshelg igen. Det är egentligen inte. Det är egentligen min helg med min dotter men jag har bytt bort fredagen till förmån för julfest på jobbet….åhhh förlåt ”julträff” kallas tydligen årets arrangemang. jag vet inte riktigt vad det är för skillnad men det känns lite som Julfest light.

 Det återstår dock att se vart det hela leder innan man totalt dömer ut tillställningen. Kvällen till ära så har jag och två av mina kära arbetskollegor bildat en orkester. Jag tror att de flesta på jobbet förväntar sig någon form av julsångsunderhållning, men det kan dem stopp upp där solen inte lyser.

Vi får väl se om det blir sent på själva kalaset eller om vi berikar göteborgs krogar med vår närvaro lite senare på kvällen. Jag hoppas i alla fall på någon form av skandal innan kvällen blir till morgon. Inte att jag är inblandad men dock får beskåda en helt felaktig parkonstellation, en spya på valfri plats eller rent av en högerkrok efter oanständiga förslag.

Med lite tur kanske jag träffar min fru under aftonen, men då krävs nog reasearch utanför kontorets väggar..så som sagt vi får se hur det går.

Lycka till och god jävla juljävul!

/Laz

Jaha, jaha! Fredagen står med öppna armar och tar emot mig. Precis när jag satte knapparna vi tangentbordet så skingrade sig molnen och solen tittade fram. Är det ett tecken från ovan att just den här fredagen är en vändpunkt och från och med nu så pekar grafen uppåt istället för att efterlikna en börskrash.

Jag är förvisso inte ens i närheten av religiös, men solsken kan ju få vem som helst på bra humör…och där gick den i moln ja… Skit i det, fredagen skall firas i alla fall. Jag har halvt framskridna planer på att besöka en inrättning på Hisingen för att lyssna till när en av mina kollegor spelar gitarr med sitt band. Kan ju bli kul med lite ombyte…

Jag läste i Metro härom dagen att en kvinna blivit så irriterad på en man då mannen felaktigt gissat kvinnas ålder till 45 stadiga. Hon var bara 33 år. Mannen gick från platsen två framtänder fattigare och jag antar att han lärt sig att det där med ålder kan vara en aning känsligt. Vet man inte så underdriv kraftigt.

Ahh… där dök solen upp igen! För alla er vanliga människor som undrar vad det ska bli av er när ni blir stora så kan jag tala om att det är ingen ide att fundera över det. Själv befann jag mig i en närmast surrealistisk situation för några dagar sedan. Jag var på föräldrarmöte på dagis. Jag kände mig som det enda barnet i en grupp med vuxna människor som disskuterar på barns vis med vuxna ord…

Vi har på min arbetsplats instiftat en slags tradition med fredagsslips. Inget konstigt med det egentligen, men idag när jag kom till jobbet så utbrister min kollega följande: Du, the Hives ringde och ville ha tillbaka sina kläder. Jag få ta det som en komplimang antar jag.

Eftersom att jag inte direkt är något proffs på sena fredagskvällar så siktar jag på att åtminstonde gå i däck i sängen ikväll. Soffan har fått sin beskärda del av mig och det känns som att vi börjar få ett lite väl intimt umgänge. Med lite tur kanske det inte ens handlar om min säng, men jag hoppas inte på för mycket. Jag känner mig själv bättre än så vid det här laget….

Jag har förvisso en liten plan för kvällen. Jag tänker inte deltaga fullt så aktivt i festiviteterna som jag brukar utan planerar att mer studera spektaklet på avstånd. Det låter som en bra plan just nu, men jag vet ju att jag behöver ungefär 1,4 öl i kroppen för att brotta mig in i centrum…vem vet min fru kan ju vara där….eller din MOHAHAHAHA!

Så på med sminket och för trånga kläder!

/Laz

Då var det som sagt dags för fredagen att smeka in helgen likt piffiga skinkhalvor på sidenlakan. Dagen D för alla miserabla singlar som vill göra sig märkvärdiga inför varandra. Skrytet ska skrytas och champangen (läs billigt mousserande vin) skall flöda i så riklig mängd att Noas ark inte är någon dålig idé.

Jag var till alldeles för sen stund sedan inbokad på pokerafton hos en av mina vänner men det blev avblåst. Kanske lika bra det. Kanske det är nu det vänder och allt blir till ett rosa moln. Eller så blir det inte så, men det kan ju bli tokroligt i alla fall.

Som grädde på fisken så ska min vän fröken ISA följa med ut idag, det har hon lovat. jag har ingen aning om hur det ska gå till, men det är ju inte riktigt mitt problem utan hennes. Jag har en vag känsla av att det blir någon form av distansutgång, men det får väl duga.

Om jag överlever någon längre period av kvällen kanske jag t.o.m ger mig på att ostabilt, och med total avsaknad av grace, föra mitt lekamen över ett dansgolv. Det händer inte speciellt ofta, men ibland så finns det något extra lockande musiken. Man kan ju kalla det för berusning om man vill.

Lycka till!

/Laz

…och ISA, ses ikväll!

Jag tror att det för helvetets vrede är FREDAG igen! Jag språkade med min bror via msn precis och efter mitt tjoande över veckans bästa dag påtalade han att det är på tok för tidigt för sådan ohejdad entusiasm. Han har naturligtvis helt rätt. Jag har en lång och inte helt okomplicerad arbetsdag att avverka innan helgen kan ta vid.

Inte för att jag har något speciellt planerat för helgen, men jag känner mig ändå som ett litet barn som otåligt väntar på jultomten den 24:e december. Rättelse: jag känner mig som det lilla barn jag är!

Även om hoppet om tvåsamhet med tiden flagnar likt färgen på en gammal fiskebåt, så vet jag att det ikväll kommer att ske möten mellan människor som är direkt livsavgörande för de inblandade. Någon kommer att träffa sin framtida fru, vilket i sin tur naturligtvis innebär att någon dessutom kommer att träffa sin framtida man. Och nej, jag tänker inte gå in på detaljer eller förklara att en fru kan ha en fru och en man kan ha en man. Jag talar om kärleken, inte om dess konstellationer.

Med tanke på hur det går för mig på den fronten borde jag kanske snarare köpa en bingolott eller sätta mig vid valfritt black jackbord, men skam den som ger sig. Här ska dansas! Det går rykten om 80-talskalas på Pustervik ikväll. Det kanske kan ge något.

När jag vaknar i morgon, ensam i soffan med en halväten pizza på bordet och DVD-menyn från en actionfilm från 80-talet snurrande, kommer jag att fundera en smula över varför min fru inte fanns att finna kvällen innan….sen går jag upp och gör mig redo för årets viktigaste fotbollshändelse. GLENNGALAN…

 Lycka till!

/Laz

En sak som jag inte begriper är varför så extremt mycket kommunikation sker via kortfattade textmeddelanden. I helvetet av sms, mms, mail och msn så finns det så otroligt mycket utrymme för misstolkningar. Att jag säger något med ironi eller med eftertryck avspeglas knappast i några få ord i text.

Jag har ikväll redan lyckats knuffa bort en betydelsefull person. Inte för att jag vet om det har med mitt knapphändiga textförfattandet att göra, eller om det rent av är så att jag är helt oduglig vad gäller komminikation, men hur som helst fick jag i alla fall ett meddelande där det stod: ”Nej jag vill inte prata med dig just nu”.

Trist naturligtvis. Det enda jag försöker göra är att tala om hur jag känner och tänker. Mina känslor eller mitt tänkande behöver naturligtvis inte överensstämma med mina motspelares/medspelares tankar och känslor, men man bör väl trots allt kunna disskutera det?

Jag tror inte jag vill vakna i morgon, men jag har väl inget val. Suger lite när man känner att man inte sitter i position att påverka situationen utan endast kan åka med som en timmerstock påväg mot vattenfallet.

Sov gott!

/Laz